torsdag 13 september 2007

Halsband

I dag så blir valparna 5 månader, jag kan inte fatta vad stor de har blivit på den här tiden. När Wilma föddes så vägde hon 270 g i dag så vägde hon 8,4 kg. När Penny föddes vägde hon 250 g och idag så väger hon 8,7 kg. Jag undrar hur många gånger man har fördubblat sin födelsevikt då? Jag passade på att väga Fanny också och hon väger 9,7 kg så små tjejerna har inte mycket mer än ett kg kvar så är de lika stora som mamma.
Jag är så himla glad, för Maria ska komma upp och hälsa på. Vi bestämde igår att hon ska komma hit på fredagen den 28/9 och stanna till lördagen. Hon ska ta tåget upp och efter att Petra åkte tåg så har jag förstått att det är ganska smidigt. Det ska bli så himla kul att få träffa henne igen, det blev ju inte så lång stund sist.
I går kväll så var vi på valpkurs, det är också himla trevligt. Och det är framför allt jätte nyttigt för valparna, de är så duktiga våra små liv.
Ska berätta en otäck grej som hände igår, vi var i hundgården och valparna lekte som vanligt med varann. Jag bruka låta dem ha sina halsband på sig för att det är lättare att hålla dem om det skulle behövas. Men nu kommer jag nog aldrig mera ha det på dem när de leker, för Penny fastnade med sitt ena framben i Wilmas halsband. Jag såg bara att hon helt plötsligt satt fast, och de fick ju smått panik av att inte komma loss. Wilma började mer och mer kasta sig omkring för att komma dän men ju mer hon kämpade ju mer fastnade hon och det drogs åt. Jag fick nästan inte tag på dem, jag såg att inte Wilma kunde andas så paniken kröp i mig också. Till slut fick jag tag på dem efter vad som kändes som en evighet fast det handlade säkert bara om sekunder. Då var jag tvungen att lista ut hur jag skulle snurra på Penny för att det skulle släppa, paniken lyste i Wilmas ögon hon kunde ju inte andas. Jag snurrade så snabbt jag kunde på Penny och till min lättnad så släppde det, Wilma började flåsa högljutt. Åh mitt lilla hjärta, lilla söta Wilma jag blev så himla rädd. Nästan ännu räddare efteråt när jag tänker på vad som kunde ha hänt, så nu blir det inga mera halsband på mina hundar när de är lösa inte ens i skogen fast de då inte har sina namnbrickor på sig. De kan ju faktiskt fastna på en pinne eller vad som helst och när de fastnar så snurrar de för att komma loss och då drar det åt i stället.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Frasse är 3,5 månader och väger 8,4 kilo.............Undra vad det kommer att bli för Bamse av honom? Dom är fina småtjejerna!! Är det dina hundar som är på cockerklubbens startsida?

Anonym sa...

Oj det kunde ha gått riktigt illa fy sjutton :( ska vi träna något nästa vecka ?? Kramisar

Petra Qvant sa...

Vilken tur att de kom loss. En kompis till mig hände samma olycka för och de hundarna fick panik och började bita i varandra(de var oxå syskon), så bra att du struntar i halsbanden.
Snart borde man väll kunna ana något??????