En olycka kommer aldrig ensam.

De säger ju att olyckor alltid kommer i tre, så då får vi hoppas det för nu tycker jag att det räcker.
Först så var det ju den otäcka insidenten när Penny fastnade i Wilmas halsband. Sen igår så slängde jag ut godis på golvet för att de skulle få söka lite, det regnade ju hela dan så vi var inte ute lika länge som vi brukar och då ville jag aktivera dem på något annat sätt. En godis åkte in under tv bänken och Wilma försökte få fram den men på något sätt så lyckades hon trassla in sig i högtalarsladden till högtalaren som står brevid tv:n. Det är bara en liten högtalare men jag hörde bara en smäll och sen Wilma som skrek, hon hade fått sladden runt halsen och slet frenetiskt för att komma loss och då drogs det ju åt kring halsen. Men denna gång fick jag ju tag på henne direkt för hon satt ju fast. Och så fort jag tog henne så släppte det kring halsen så det blev aldrig så att hon inte kunde andas men både hon och jag blev rädda.
Så idag så var vi ute och gick en promenad, vi kom fram till en korsning där det inte finns något övergångsställ. Det är en fyrvägskorsning, ena vägen kommer ut från Hagebyköpcentrum och Mc donalds. Den andra vägen är en mycket trafikerad väg som är en avfart till E22:an den vägen vi skulle över är en infart till ett bostadsområde och där åker det inte så många bilar, men två meter i från oss körde rusningstrafiken i en mycket trafikerad korsning. Börjar att gå över vägen med Fanny stannar och skulle nosa någonstans precis när vi börjar att gå så jag drar med henne för att få henne att gå vi stog ju mitt i korsningen. Då hör jag plötsligt ett klick, har hört ljudet förut så jag kände igen det. Vänder mig genast om och ser då bara att Pennys koppel hänger löst utan Penny, men jag ser inte henne. Vänder mig om igen och hon har då fortsatt över den väg som vi skulle passera, men hon var ju lös två meter ifrån alla bilarna. Jag bara ropade på henne i panik, och min lilla prinsessa vänder om genast och kommer fram till mig. Lilla söta duktiga Penny tvärvände när jag ropade, tänk om hon inte hade varit så van att vara lös och inte tyckte det var något speciellt då hade jag aldrig fått tag i henne. Jag vill inte ens tänka vad som kunde ha hänt, jag fattar inte att kopplena kan lösa upp sig själva det har hänt tre gånger nu på valparna. Aldrig på de vuxna fast de har samma koppel, undrar om det har med att göra att deras halsband har mindre ringar. Så i morgon ska jag åka och köpa nya halsband till dem, detta får inte hända igen.