Sorg

Idag så har mina föräldrar tagit det svåra beslutet att låta Filippa somna in. Hon har under nästan halva sitt liv gått på mediciner för att klara av att gå och röra sig utan smärta, då hon har pålagringar i lederna i frambenen. Och eftersom min mamma har varit extra noga med att hon ska röra på sig och hållt henne smal så har hon klarat sig längre än vi nånsin trodde. Det som är så tråkigt är att hon är ju så frisk och pigg för övrigt, men nu orkar inte benen längre. Hon har sista veckorn bara blivit stelare och stelar, knappt att hon kommit upp utan ramlat och stapplat. Har vid ett flertal gånger ramlat i deras korta trapp som är ut från huset, och kan då knappt resa sig igen. Är så fruktansvärt tråkigt och ledsamt att se henne, detta är inget värdigt liv. De ska ju inte behöva lida, därför så har de tagit det svåra beslutet att låta henne slippa ha ont mera. Filippa skulle bli 11 år i sommar. Älskade lilla gumman, hoppas du får det bra på andra sidan. Älskad och saknad gammelmatte.