Valpbilder

I dag bar det som sagt var av till Mjölby och SSRK:s utställning. Vi åkte redan kl 07,00 i morse för att vi skulle vara där i god tid och så att hundarna fick vänja sig lite i god tid. Fast i dag var det lungt de skällde nästan inget alls så jag är jätte nöjd med det. Det var över 120 Cockrar anmälda så det var massor med fina hundar att titta på medans vi väntade. Det var 10 hundar i vår klass, Wilma blev tyvärr oplacerad men fick jättefin kritik den kan ni läsa HÄR. Penny kom trea och fick ett HP så jag är jättenöjd med dagen, hennes kritik kan ni läsa HÄR.

Tyvärr så dog ju en av orangeroan hanarna också och Petra får kämpa för att klara den andra lilla röda tiken men ännu så hänger hon kvar så vi får alla hålla tummarna att det går vägen. Så nu är det fyra små godingar kvar, Petra har skickat lite kort på de små.

SSRK Mjölby

I dag blev det utställning igen, men det blev inte så mycket sova i natt och nu är jag så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen snart . Så jag kommer att skriva mera i morgon, jag jobbar ju i natt med. Hittade en så sorgsen text på en annan hemsida så jag måste bara låna den så ni får läsa.

TÄNKVÄRT!!!
När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ditt barn, och trots antalet skor jag tuggade sönder och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän. När jag var "dum" hund, pekade du ditt finger mot mig och frågade: "Hur kunde du?" - men sen mjuknade du och la mig på rygg och gosade med mig.
Det tog ett litet längre tag för mig att bli rumsren än väntat, för du hade väldigt mycket att göra, men vi klarade av det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina lugna andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här. Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass(jag fick bara våfflan för "glass är inte bra för hundar" sa du), jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen.
Så småningom började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och la mycket tid på att leta efter en människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem, och jag blev lycklig för din skull när du blev kär. Hon, numera din fru, är inte en "hundmänniska", men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig.
Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade, och jag ville ta hand om dem också. Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dom, och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur. Åh, som jag ville älska dom, men jag blev "fånge i kärleken." När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dom att göra och deras beröringar, ditt kel med mig var numera så sällsynt - och jag skulle försvara dem med mitt liv om det så behövdes. Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.
Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt det foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. De senaste åren svarade du bara "Ja" och bytte sedan samtalsämne. Jag hade gått från att vara din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra. Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och de ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj. Jag var jätteglad över bilturen(precis som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla, och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa: "Jag vet att ni kommer att hitta ett fint hem till henne." Dom skakade sina huvuden och gav dig en ansträngd blick. Dom inser att för en medelålders hund, även med papper så är det nästan omöjligt. Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls medan han skrek: "Nej pappa!!! Snälla, låt dom inte ta min hund!" Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv! Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa, och nu har jag en också.
Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. Dom skakade sina huvuden och sa: "Hur kunde du?" Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan. I början då någon passerade min bur, pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som brydde sig, någon som kunde rädda mig. När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade.
Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända, men det var också en känsla av lättnad. "Kärlekens fånge" hade nu nått slutet. Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne, och det känner jag till, på samma vis som jag kände till alla dina sinnesstämningar. Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan.
Vant stack hon in nålen i min åder. När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade: "Hur kunde du?" Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa "Jag är så ledsen." Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv - en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt: "Hur kunde du?" inte var riktat mot henne. Det var dig, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta att visa dig så mycket lojalitet.
© Jim Willis

Kamera

I dag så har jag varit iväg och köpt en kamera, blir så himla trött på att aldrig få några bra bilde när man vill. Hoppas att det blir bättre nu, det är en Fujifilm finpix S5700. Får se vad resultatet av den blir framöver.

Tyvärr så har jag fått det tråkiga beskedet i kväll att den allra minsta röda valpen har dött, det var nog tyvärr så att vi var oroliga för det för hon vägde bara 135 gram vid födseln men det är ju tråkigt ändå. Hoppas nu att de andra är så starka att det går bra med dem, här kommer lite foton som Petra skickat i kväll i alla fall.

Valpar

Gizmo har blivit pappa igen till sex helt underbart fina valpar. Allt har gått jättebra och mamma Lady och valpar mår bra, det blev tre tikar två röda och en orange roan och tre hanar två orange roan ocg en blue roan som det ser ut nu. Första valpen kom 05,02 i morse och den sista 07,23. Ska bli så himla kul att åka ner och titta på dem när vi ska till Åstorp. Tyvärr så har inte mailen funkat som den ska så Petra har inte kunnat skicka några fler foton men jag sätter in fler så fort jag får några.

Utställning på Rosvalla

Vilken dag, åkte hemifrån vid nio snåret för utställningen började kl 10,00 och det var ca ett 30 tal hundar före oss. Var väl framme vid tjugo över tio och blev så himla glad, utställningen var INNOMHUS trodde att vi skulle vara ute men icke. Så himla skönt, för vädret var väl sådär och rätt så kallt. Det kom fram massor med människor för att titta på hundarna och berömde dem, speciellt Wilma fick uppmärksamhet för hon är ju speiell. Bland annat kom det fram en kvinna som själv hade två soblar från Love Cox´s kennel bägge två efter Alibaba Levanna, en tre årig hane och en valp på lite över fem månader. Så när vi hade ställt våra tjejer så följde vi med henne ut och hälsade på dem hon hade dem i bilen. Valpen var helt underbart fin, kraftigt maskulint huvud med kort kraftig nos och kropp han blir nog fin när han blir stor. Så till utställningen då, gick kanon bra för bägge tjejerna Wilma fick en etta i kvalité med ett Hp (hur man nu kan ge kvalité pris på en inofficiell och på valpar men det gjordes) och kom sen på andra plats ni kan läsa hennes kritik HÄR. Vi köpte givetvis alla rosetterna så här fin blev man i alla dem.

Penny då, hon slog storslam. Först så fick hon en 1:a i kvalité men Hp sen vann hon sin klass och blev BIR valp hennes kritik kan ni läsa HÄR. Det innebar ju att vi skulle vänta på BIS finalen som inte började förrens kl 15,00, var väl lite tveksam om vi skulle vänta men då vi hade kvalificerat oss till den så ville jag stanna för att se hur det gick. Så vi väntade, gick ut en stund så att tjejerna fick springa av sig på en fotbollsplan som var utanför. Så började då äntligen Bis finalerna efter nästan tre timmars väntan, de ropade så in alla valpar som skulle vara med i BIS valp finalen. 33 st jag tänkte att det här går aldrig det var ju alla valpar som hade vunnit i sina respektive raser på hela utställningen. Först så gjorde hon som en semifinal så där rök nog hälften ungefär, sen fick alla storvuxna raser springa först och sen alla små raser. En efter en plockade hon ut, och vi var fortfarande kvar. Jag sa det till Sandra innan vi gick in att får vi bara en placering bland de fem första så är ju det världens grej, så när de var fem kvar och vi fortfarande inte åkt ut så var jag jätteglad. Så började hon placera ut femman, fyran och trean och vi var fortfarande kvar trodde inte det var sant. Det var vi och en faraohund kvar så vi fick ta ett sista varv och vi VANN, vi blev BIS-Valp bland alla dessa hundar, tror inte ni kan förstå känslan ville bara skratt och gråta om vart annat. Min lilla fina, söta underbara hund som skötte sig så himla bra, tänk om jag inte behållt henne. Här kommer en bild på denna stora fina roset som lilla fina Penny vann, vi vann också ett design fat i glas och en lite blomma.

Penny med sin BIS-Valprosett.

Här är Penny i BIS-Valp finalen och korten nedanför.

Så här trötta blir man när man väntar på att få komma in.

Valpträffen

Vilken underbar dag vi har haft, vädret var perfekt och sällskapet likaså. Började dagen med att göra pajerna som jag skulle ha gjort igår, men som inte blev av då. Sen så packade vi in oss i bilen och åkte ut till Stavsjö, vi kom väl dit vid ca 11,00. Packade upp maten och mamma satte upp tipspromenaden som jag hade med oss, sen så var det bara att vänta. Strax efter tolv så kom Moses med sin familj och kort efter så kom Ida med sin. Det gick verkligen jättebra med valparna tror de kände igen varandra sen sist de sågs, tyvärr så kunde inte Daisy och Molly komma men vi hoppas vi kan träffa dem snart ändå. Vi började med att gå en liten promenad så att hundarna fick springa omkring i skogen en stund, sen var det dags för tipspromenaden. Var verkligen lyckat, hade bara gjort cockerfrågor. Så nu fick jag testa deras kunskaper, och det som de inte kunde fick de ju lära sig så det var bra. Jag hade ju gjort Tacopaj den blev verkligen uppskattad, så jag tror alla blev mätta och belåtna. Efter maten så fikade vi och pratade en stund innan jag hjälpte dem att trimma sina hundar lite, först ut var Ida "afganen" ( hon såg verkligen ut som en liten afgan). Var så himla kul att se hur en liten cocker växte fram under all denna pälsen, hon hade verkligen massor med päls mest av dem alla tror jag. Sen så tog jag ett varv på Moses också, satte upp dem för att fota dem allihopa sen där ser man att han har precis likadant huvud som Gizmo så himla lika. Innan dagen var slut så fick de busa en stund igen, vilken hellyckad dag. Känns så himla kul att fått träffa dem igen, hoppas att det inte dröjer för länge till nästa gång. Har satt in dagens kort i Galleriet HÄR men några kan ni se här nedanför också. Ida innan hon blev Trimmad

Ida Nytrimmad

Hela gänget

Det här tog Sandra när jag trimmade Moses därför är han inte med.

Moses

Trimmning och valpträff

Så var det dags att börja trimma små tjejorna igen. Det är ju utställning på söndag, och det är lika bra att börja i tid. För då hinner ju det växa ut litepå öron och hals innan det är dags. Skulle behöva bada dem också men tycker inte de är någon mening med när vi måste göra det till helgen ändå. Vill ju att de ska vara fina allihopa på lördag med då vi ska ha valpträff, alla kommer utom Molly uppifrån Falun. Tycker det är lite tråkigt men de hade fått förhinder och så är de ju ibland svårt att få till alla. De skulle försöka komma ner en sväng ändå lite senare i vinter, hoppas att det blir av.

Älmhults Besök

Vilken lyckad dag det var igår, Maria vår goda vän från Älmhult med sin hund Wiggo tog tåget hit över dagen för att hälsa på. Sandra och jag hämtade henne på stationen vid 11,20 och sen åkte vi ut till mina föräldrars hus som ligger i Stavsjö, där väntade min mamma på oss med ryggsäcken i högsta hugg. Sen bar det av ut i skogen i över två timmar, mamma hade med sig te och mackor så vi satte oss i en skogsglänta och fikade. Hundarna sprang och lekte och skitade ner sig, men det är så det blir i skogen och hundarna älskar de så då spelar det ingen roll. Maria hade med sig sin nya proffsiga kamera, så hon fotade hundarna de blev så himla fina kort. Så alla kort som är nedan kommer från henne som hon var så snäll att skicka till oss. Både Maria och jag fick avsluta promenaden med att tvätta varsin hund när vi kom tillbaka till huset, både Widdo och Gizmo hade lyckats rulla sig i någon skit, BLÅ skit. Så det var bara att ställa dem i duschen, men det var snart avklarat sen bar det av mot stan igen. Vi åkte direkt upp till Fatima för att hämta henne och för att Maria skulle få hälsa på hennes hundar hon var ju såklart nyfiken på deras nya stjärna Aaron. Vi åkte sen till St George en resturang som ligger mitt i stan, där vi beställde mat. Sandra och jag åt grillade kycklingspett med klyftpotatis och tsatsiki, mmm det var verkligen gott. Vi satt där och bara pratade i flera timmar innan det var dags att åka ner och lämna Maria och Wiggo vid tåget igen. Där nere så mötte Stefan upp för att hämta Fatima och han hade med sig deras hundar så det blev en liten hund träff där medans vi väntade på tåget, som två minuter innan det skulle gå medelades att det var 45 minuter försenat så vi kunde stå där och prata rätt så länge. Vilken urtrevlig dag det har varit, hoppas vi kan göra om den inom inte en allt för lång tid. Nedan kommer Marias fina bilder som hon skickade till mig.Här har hon lyckats fånga alla fyra när de springer i full fart.

Min söta tjej Penny.

Vackra Wilma.


De stolta föräldrarna.


Snus mumricken.


Två systrar i ljungen.

Fanny ligger och vänta på att vi ska fika klart.


Gizmo satt på nåder en liten stund så hon han fota honom.

Vincent, Gizmos halvbror.

Valpträff på stationen, Aaron, Penny och Wilma.

Filippa.

Ännu mera Glädje

I morgon kommer Maria, hon ska ta tåget upp på morgonen och hem på kvällen. Ska bli så himla skoj, hon har med sig Wiggo så vi ska åka ut till skogen och gå en promenad. Sen blir det väl lite lungt ett tag innan vi kl 17,00 ska avsluta besöket med att träffa Fatima och gå ut och äta innan Marias tåg går hem igen kl19,30. Jag längtar, ska bli så himla skoj att bara träffas och prata massa tjejsnack.

Glädje

Idag hände det mig något som gjorde mig så himla glad och rörd till tårar. Jag fick ett urgulligt kort av en liten cockervalp av min kära vän Maria, där hon talar om för mig hur mycket hon uppskattar min vänskap. Maria är en underbar tjej som jag träffade genom hennes pojkvän Håkan förra våren, han stannade och tittade på våra hundar och vi började prata om att de också hade en cocker och en hemsida. Så när jag kom hem började jag att leta efter deras sida och hittade den, så jag kontaktade Maria och vi bestämde oss för att träffas. Problemet var att vi missuppfattade varandra och de hade glömt sin mobil hemma, jag gick och letade om jag kunde se dem i nästan en halvtimme. Och de samma gjorde de fast inte på samma ställe, tillslut gav jag upp och åkte hem. Men då ringde Maria mig då hade de kommit hem till sin mobil, vi bestämde då att åka tillbaka för att träffas ändå. Något som jag aldrig ångrat, det var början på många härliga promenader i skogen och även en del tjejträffar, där även Vincent och Fatima var med. Sen när de bestämde sig för att flytta förra hösten så blev jag väldigt ledsen och trodde nog att det skulle ta slut där på våran vänskap. Men det har den inte gjort vi har mailat och skrivit i gästböcker flitigt under detta år och jag har varit nere en helg hos henne och hon var uppe och kollade på mina valpar i våras, sen blev det även en snabbis när vi var på utställning i Bjuv. Är lika roligt varje gång, min vänskap med denna underbara tjej är väldigt viktig för mig hon kan verkligen få mig att må bra om jag inte gör det. Så därför känns det så himla roligt att jag kan göra det samma för henne. Så tack min underbara vän för något som jag kommer att leva på länge. Du är bäst Maria, hoppas vi kan ses snart igen.

En bild på Maria från när vi var nere och hälsade på.

Här är en bild på Petra Ladys matte, Carina Tindras matte och Maria Novas och Wiggos matte. Den är också från när vi var nere.

Fotoredigering

Jag är så himla glad, fick ett tips om ett bra fotoredigeringsprogram Paint Shop Pro. För jag har länge tyck det var så tråkigt att jag inte kan redigera bilderna som jag vill på grund av att jag inte vet hur man ska göra. Men nu har jag hämtat det och fick till en webbskola på det programet, så nu har jag börjat att lära mig hur man ska göra. Så nu är det bara fantasin som hindrar mig och inte okunskap, det första som jag gjorde nu är fotot på framsidan på Penny och Gizmo visst blev det fint. Har nu tagit lite kort också för att jag ska ha något att jobba med, men en del sätter jag ut här för att ni ska få se mina små älsklingar. Dessa kort är inte redigerade ännu.